Penga panik

Jag skulle vara i himlariket om jag fick tag på ett skönt jobb, men samtidigt är det så läskigt för jag har aldrig haft en ordentlig praktik som hade kunnat leda till jobb så jag vet inte hur man ska bete sig på såna ställen. Sen när jag ska ha praktik i ca 8 veckor i vår så ska jag försöka hitta ett ställe man senare kanske kan få jobb på. Annars känns det lite meningslöst.

Jag är alldeles för fattig för att ha råd till ny mobil eller köpa bra, fina vinterskor och såna tramsiga, jättedyra saker. Fattar inte hur alla kan ha råd till sådant OCH mycket mer. Förut kunde jag lita på att jag kunde få stöd från föräldrarna liksom men nu är det näst intill omöjligt att ens få det de är skyldiga mig. Drygt...

Vad tänkte jag på egentligen ?

Jag tänkte tydligen inte så värst mycket alls när jag gjorde såhär. Visade en bild så blev det inte alls så som jag ville. Ska inte klaga iaf, allt känns bättre än hur det var förut. Jag vet att det finns ett antal som inte håller med mig men ni behövde inte dras med det som jag gjorde. Men oro er inte.. det kommer nog tillbaks så småningom.

Mikey

I sex månader har han stått ut med mig nu, han är en galen prick den där Mikael. Jag älskar honom jättemycket :) <3

The road to hell
5 steg som visar hur det blir när man är i närheten av mig

Steg 1

Steg 2

Steg 3

Steg 4

Steg 5

Sommar

Den här sommaren har varit rätt så lik alla andra i mitt liv, fast med några fördelar. Jag behövde inte vara borta lika länge som resten av familjen, men den tiden jag var där var väldigt deppig, speciellt på kvällarna. Jag sov bort så mycket av tiden som möjligt, min närvaro behövdes ändå inte. Inte på det sättet man hade önskat sig i alla fall. Lite svårt att förklara men när man gjorde saker så skulle jag vara där bara för att alla skulle vara samlade, inte för att de speciellt ville ha mig där. Jag ger inget eftersom jag bara sitter tyst. Rätt så svårt att snacka på finska också... Jag fick flyga för att göra allt bekvämare för mig, det uppkattar jag starkt. Jag vet inte vad som hade hänt om jag varit 1 månad ständigt bortrest och sedan sitta i en trång bil med min familj 4 dagar totalt.

I norrland satt jag oftast nere i den iskalla källaren med några filtar virade omkring mig, kände att jag långsamt förlorade allt jag hade där hemma när jag satt isolead sådär, man blir lite knäpp sådär..

Men nu är jag hemma, i alla fall tillfälligt och jag har insett att det är nog skönare att ha väldigt lite för sig än att ha en massa problem att oroa sig över. Jag kan därför ta en ordentlig paus och bara vila sönder mig. Vem bryr sig om vädret är kasst ibland, man har ändå mer frihet än annars. <3

Måste jag verkligen...

Läkartid i morgon. Jag är nervös. Eller kanske inte nervös.. mer rädd. Tänk om de klantar sig och jag måste ha med det resten av mitt liv eller nåt skit. Varför behövs detta?! JAG VILL INTE! Jag vill verkligen inte... Har huvudvärk.

Älskade

Jag älskar Mikael Grip. Han är alltid där för mig när jag nere, han lyssnar alltid på vad jag har att säga, och han ser mig. Och framför allt; mitt sällskap betyder något för honom. Det gör mig lycklig. Förutom att vara en underbar pojkvän, är du även en perfekt vän. Tack Mikey, jag älskar dig <3

Misslyckat

Sitter här på tv lektionen utan något att göra, nästan inga människor här och ingen lärare heller... Ibland känns skolan meningslös. Hade liksom kunnat sova i 4 timmar till och gjort bättre ifrån mig på samhällskunskaps"läxförhöret" och eventuella engelska bokrecensionen. Igår hade jag ingen japanska heller, var i skolan 2 timmar mer än vad jag hade behövt. Känns lite deppigt att försöka vara duktig när inget händer. :(