Jag skulle vara i himlariket om jag fick tag på ett skönt jobb, men samtidigt är det så läskigt för jag har aldrig haft en ordentlig praktik som hade kunnat leda till jobb så jag vet inte hur man ska bete sig på såna ställen. Sen när jag ska ha praktik i ca 8 veckor i vår så ska jag försöka hitta ett ställe man senare kanske kan få jobb på. Annars känns det lite meningslöst.
Jag är alldeles för fattig för att ha råd till ny mobil eller köpa bra, fina vinterskor och såna tramsiga, jättedyra saker. Fattar inte hur alla kan ha råd till sådant OCH mycket mer. Förut kunde jag lita på att jag kunde få stöd från föräldrarna liksom men nu är det näst intill omöjligt att ens få det de är skyldiga mig. Drygt...
